Jag en debu-tant…..

När blir man ”tant”? Ordet har funnits med i hela vårat liv. För mig som liten, så var en tant någon snäll äldre kvinna som gav mig bullar och hallonsaft och hade hatt och höll hårt i en handväska. När jag blev lite äldre så blev tanten töntig. Någon som jag inte ville lyssna på, som bara pratade om att ”det var bättre förr”. Det blev en sport att palla äpplen hos den knasiga tanten. Avståndet mellan mig och henne ökade. När jag fått egna barn, började jag närma mig tanten igen. Förstod henne på något vis, tyckte lite synd om henne. Ville starta en klubb: ”rädda tanten.” När barnen vuxit upp och pensionärsåldern närmade sig, blev tanten skrämmande igen. Jag vill inte bli någon tant med hatt som inte har kontakt med verkligheten, som inte syns hos yngre.

Nu..är jag där, jag är tant. Det känns rätt så bra faktiskt. Jag tror att man blir tant när man går i pension eller när barnen flyttar (om de gör det!). Tanter har inte hatt idag, de har inte äppelträd heller och gör ingen hallonsaft! Vad är det för fel på tanterna nuförtiden? Enligt mig så är vi moderna och hänger med tiden och ser ut som våra barnbarn och har facebook?! Är det positivt? Tveksamt! I allafall så har jag nu debuterat i tant-åldern!

Vad är en debut, vad är att debutera? Det gör vi många gånger i livet. Min första debut var 28 mars 1952 i kammaren i Ivarsgården. Min mor som fött två pojkar tidigare, mina bröder, valde att föda hemma. Mest på grund av sin första förlossning på BB i Falun. Hon skrek av smärta, då sa barnmoraskan: ”det skulle fru Karlsson ha tänkt på tidigare.” Nu låg hon tryggt i kammaren och barnmorskan Lidvall hjälpte mig till världen. Min bröder, 5 och 8 år och min far tittade storögt på mig, då jag hade ett tjockt lager fett runt kroppen och enligt min mor så såg jag ut som hästhandlare Bröms! När mina bröder tillfrågades om vad jag skulle heta så sa den yngsta: ”Jag lyfter på benet.” Den andra sa: ”fru Persson.” Vilken tur att de inte fick bestämma. Tänk hur det kunde blivit i skolan: ”Vill Jag lyfter på benet gå fram till tavlan?” Eller: ”Kan fru Persson räkna till 20?”

Trots denna debut så blev jag ett älskat barn, tro det eller ej. Vem var hästhandlare Bröms föresten?

Sedan kommer många debuter i livet. Debuten som kvinna när man får mens. Tonåring, första pojkvännen, sexdebuten, klimakteriet, tant-debuten. En del negativa som senare blir positivt. Vissa debuter gör ont och man måste igenom. Så förstås att debutera som författare. Det gör inte så ont, men i mitt fall så känner jag kraven på att upprätthålla titeln.

Så tänker en ”Debu-Tant”.

Jag och mina bröder

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s