Insides reportage om kirurgavdelning 13 på Falu lasarett.

Jag var 16 år och skulle inte vara på lasarett, 48 kg lätt.

”Herr Ivarsson!”

Doktor Arosenius tar med min far till ett angränsande rum.

”Jag är ledsen herr Ivarsson, att det blivit så här med Britta. Vi har gjort fel, men vi är bara människor, ursäkta.”

Den mäktiga doktorn med all sin kunskap, sitter här med tårar i ögonen och erkänner att de gjort fel. Ivar, min far, förlåter. Hans starka tro hjälper honom i nästan allt. Den här gången inget undantag, även om det var lite svårare.”

Utdrag ur ett kapitel i min självbiografi: Under ”bara britta”.

Jag var på sjukhus ifrån november 1968 till februari 1970. Jag var ung och omedveten om hur allvarligt det var och omedveten om vad mina föräldrar och syskon gick igenom. Jag överlevde och idag är jag smärtsamt omedveten om hur det är att vara anhörig. Cancern har slagit till i våran familj med sin hårda näve. Som om inte det räckte efter denna ”sjuka”sommar, så satt jag hos en nära vän på Onkologen i lördags. Mina tårar hjälper inte. Hon hinner inte få barnbarn, barnen förlorar sin mor. För…de sjukdom.

Jag har sett sjukhus från insidan när jag var 16 år, nu vill jag inte mer, måste vara stark, eller inte, bara gråta och rasa ihop..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s