Älskar, älskar inte…

Hon kommer ihåg vilken hållplats hon ska kliva av vid, trots att det gått tio år sedan hon var här. För säkerhets skull tillfrågas chauffören om att ropa ut när de kommer till ”Venngrens garage”. Undrar egentligen vem Venngren är? Kanske han inte ens finns? Hållplatsen heter i alla fall så. Hon känner sig lite vemodig och samtidigt upprymd. Alla gårdar hon passerar, där livet pågick för fullt när hon var liten och även för tio år sedan. Men nu ser allt väldigt stilla ut. Undrar om Hasse lever? Hans fru dog så tragiskt i en drunkningsolycka. Eller hur var det? Enda sonen som skulle ta över gården tog sitt liv något år efter. Vilket öde.

”Venngrens garage!” Chaufförens utrop väcker henne ur tankarna. Jo, garaget är kvar. Hon tar sin röda ryggsäck, sin röda bag och kliver av bussen. Chauffören tittar i backspegeln på kvinnan som han aldrig tidigare sett. Vanligtvis finns fyra, fem passagerare och dom känner han till. Hon måste vara runt 60-70 år, grå-blont hår. Klädd i jeans, jeansjacka och gympaskor. Han undrar vart hon är på väg.

Kvinnan heter Anna och är 68 år. Hon har rest i hela världen, mestadels som ”back-packer”, flyttat runt och aldrig riktigt rotat sig. Livet har farit hårt med henne, trasiga kärlekar, brutna löften och det enda barn hon haft förlorade hon i cancer när han var 20 år. Nu är hon färdig med det livet, nu tänker hon uppleva sin första sommar ensam. Hon vill försöka hitta tillbaks till sig själv. Terapeuten frågade vad hon ville med sitt liv. Vad hon drömde om som barn, vad fick henne att göra de val hon gjorde? Då kunde hon inte ge några svar. Nu skulle hon leta på sina barndomsstigar.

Väskan är tung och hon stannar emellanåt för att pusta. Hon märker redan hur själen får utrymme här. Luften är frisk jämfört med stadsluften. Hon drar in några djupa andetag och låter sig fyllas av lantluften. Anna är glad att hon tog med en flaska vitt vin i ryggsäcken, trots den extra tyngden, och ser fram emot att sitta på verandan till stugan. Det doftar blommor, sommar, förväntan. Hon passerar ängen med Kalles kor, och sista åkern. Nu syns stugan på håll. Hon går den gräsbeklädda stigen in till gården och ser att gräset behöver klippas. Anna stannar precis utanför stugan och ställer ner väskan. Tänk att hennes bror sålde av sin del av stugan till henne. Hon kan förstå det på sätt och vis. Brodern, hans fru och deras två barn hade tillbringat alla somrar de senaste tio åren i stugan. När hans fru nu lämnat honom för en yngre man, ville han inte längre vistas i stugan med minnena. Anna kom aldrig överens med broderns fru, och hade därför inte varit där på tio år. Nu känns det som att komma hem igen. Stugan ägdes tidigare av hennes föräldrar och övertogs sedan av barnen. Nu…är den bara hennes! Lycka!

Anna går upp på verandan, tar ner nyckeln från en stock i taket, låser upp och går in. På bordet står en bukett nyplockade ängsblommor. I vedkorgen finns upphuggen ved. En hink med kristallklart brunnsvatten står bredvid diskbänken. Anna släpper ner väskan på tröskeln i ren förskräckelse. Vem har varit här? Kalle som har korna på åkern har sett till att gräset blivit slaget en gång varje sommar, men han vet inte var nyckeln är. Naturligtvis är det hennes bror som vill överraska. Han har alltid trivts här och längtar nog tillbaks, även om minnena ännu gör för ont.

Hon ringer till sin bror: Peter.

”Tack, vad gulligt av dig att göra så fint för mig, det bety….”

”Vad pratar du om, var är du?”

”I stugan, och blommorna…”

Peter har ingen aning om vad hon pratar om. Anna tycker det känns lite pinsamt, och pratar om annat och önskar Peter en bra sommar och avslutar samtalet.

Nu bär hon in väskan, och får en obehaglig känsla. Vem har gjort detta? Innan hon tagit av sig jackan, går hon upp för den smala trappan till sovloftet med bultande hjärta. Vad väntar henne däruppe? Ovanpå sängen ligger en prästkrage. Hon tar sig för bröstet. Obehagligt, farligt. Eller är det kärleksfulla gester? Hennes känslor pendlar.

Anna går nerför trappan, tar av sig jackan, häller upp ett glas vin utan att kyla det. Vem i hela friden har varit här? Hon lägger en hemvävd duk som hennes mor har gjort, på verandabordet. Kvällsluften börjar kyla lite. Hon tar en filt och sveper den om sig och sätter sig i en stol på verandan. Hon fyller på vinglaset, då hälften redan är uppdrucket. Anna tittar på den fantastiska utsikten som hon alltid beundrat. Åkern, korna som betar och tittar förundrat när någon kommit till huset. Tänk om korna kunde berätta? Har de sett vem som varit här? Nu har vinet gett henne en behaglig berusning och hon känner sig hungrig. Hon går in och packar upp maten hon hade med sig som skulle räcka ett par dar. Hon orkar inte laga iordning något, utan tar en kall chorizo och potatissallad och mycket rostad lök och senap och ketchup. Vinglaset fylls på. Hon fantiserar om att Han, då hon tror att det är en man, plötsligt kommer gående fram till stugan och är det stiligaste hon sett. Hon fnittrar vid tanken. Det kanske blir den bästa sommaren ever!

Vinflaskan är tom, det svenska sommarmörkret, som inte är speciellt mörkt, har lagt sig över åkern efter att solen gått ner. Korna har varit på mjölkning och är nu tillbaks på åkern. Anna vinglar bort till dass, ser en räv springa iväg mot skogen och skrattar åt alltihop. Hon snubblar i trappan upp till sovloftet, ser den ouppackade väskan och sängen som ännu inte är bäddad. Hon slänger av sig alla kläder och drar ett täcke över sig. Oroliga drömmar med innehåll av rävar och skogsrå, vättar och en man ridande på en vit älg. Mitt i natten vaknar hon och behöver gå ut och kissa. Anna upptäcker att hon är naken, sveper en filt om sig går ner i köket och tar en huvudvärkstablett mot den bultande baksmällan. Avskildheten till andra grannar känns bra och Anna kan sätta sig i gräset och slipper den långa promenaden till dass. Natten fortsätter i drömmarnas värld och hon ids inte tänka på det som hände igår.

På morgonen sätter hon prästkragen i en tom flaska med vatten. Frukosten intas på verandan med Kalles kor som åskådare. Vem i all sin dar har varit här? Ska hon vara rädd? Eller bara glad? Frågorna kommer tillbaks.

Anna njuter av stillheten och kan höra tystnaden. Hon går en promenad i skogen och hittar några kantareller och ett par karljohansvampar. Några fåglar flyger förskräckt upp i träden och ger ifrån sig ett skri, som säger att Anna är oinbjuden gäst i skogen. En lite kuslig känsla. Hon skyndar tillbaks till stugan och gör en svampomelett. Ett glas iskallt vin lugnar ner nerverna. Det blir två.

Anna pumpar den gamla damcykeln, packar ner baddräkt, handduk och en termos med kaffe och en smörgås. Hon cyklar till den lilla skogssjön som hon badat i när hon var barn. Det är ett av de viktiga målen för denna sommar. Två kilometer med vinden i håret, och en hel sommar framför sig. Anna sjunger och känner sig glad. Hon letar upp en lite enskild plats vid sjön, så kanske hon slipper ta på sig baddräkt. Hon låter sig omslutas av det svala sjövattnet och simmar som gud har skapat henne en bit ut på sjön. Det är sommar och hon trivs och har en egen stuga. Då ser hon att det kommer några ungdomar som placerar sig ganska nära Annas plats. Hon hör hur dom skrattar och pratar och till slut upptäcker de hennes ryggsäck och spanar ut över vattnet.

Anna simmar in och tänker, nåja, de har väl sett en naken tant förr, hon kan ju inte vara kvar i vattnet för evigt och bli ännu rynkigare. Hon kryper upp och försöker dölja de intima delarna och ser nog ganska lustig ut. Hon torkar sig, nickar åt ungdomarna och klär på sig. Kaffet smakar bra och ostmackan.

Hon hade tänkt sig en sommar utan sociala kontakter, bara vara ensam och fundera, njuta och skriva. Besök av fåglar, rävar och en och annan älg är trevligt, men i övrigt kan hon på sin höjd tänka sig att heja på nån ortsbo när hon möter dom, men mest ägna tiden åt sig själv.

Anna cyklar till stugan, går upp på verandan. På verandabordet ligger en prästkrage! Hon funderar på om hon lagt prästkragen från igår där, men när hon öppnar dörren ser hon prästkragen i flaskan. Någon har varit här med en till!!! Hon känner sig förvirrad, men väljer till slut att tro att det är en kärleksfull gest. Hon vill tro att det är någon som vill henne väl, som kanske tycker om henne.

Hon blir plötsligt medveten om sina säckiga gråa byxor och den urtvättade ljusblå t shirten och den svarta luvtröjan. Inte speciellt kvinnligt eller sexigt. Men varför skulle hon vara sexig i stugan? Är det någon som ser henne här?

Anna försöker skriva lite på sina memoarer. Hur spännande är det för andra att läsa om hennes misslyckade relationer, om hennes trauman? Vem är intresserad? Terapeuten sa att hon skulle skriva om sitt liv, det skulle göra henne hel. Kan man nånsin bli hel? Hitta kärlek igen? Förresten, terapeuten som är en kvinna såg inte ut att vara lycklig, att ha haft nån att älska. Vad visste hon om kärlek?

Anna tar en promenad i byn. Hon möter en tant i hennes egen ålder, som hälsar och har en hund i sällskap. När blir man egentligen tant? Senare möter hon en yngre man, också han med en hund. Alla hälsar artigt, men frågar inget. En lite obehaglig paranoid känsla infinner sig. Vet dom något som inte hon vet?

När hon kommer tillbaks till stugan, ligger en prästkrage på verandabänken. Hon tänker sig nu att en stilig man kommer att komma så småningom och sätter även denna prästkrage i flaskan tillsammans med de andra. Anna bestämmer sig för att dagen därpå, ta bussen ner till det lilla samhället för att inhandla schampo, kanske andra kläder.

I den lilla byn där stugan ligger finns en liten Konsumbutik till bybornas lycka. Men om man har behov av annat än mat och hushållsartiklar, så måste man bege sig till det större samhället. Klockarboda, som ligger en mil ifrån den lilla byn har en Konsumbutik, ett Hemköp och en Ica-affär. Tre klädbutiker, en smyckesaffär, en underklädesaffär och ett cafe` och numera ett systembolag. Lyx, när man bor i stuga med utedass och brunnsvatten.

Kvällen är sval och hon bestämmer sig för att tända en brasa i den öppna spisen. Hon gör en gryta på resterna av chorizon, och häller upp ett glas rött vin. Hennes omtänksamme bror hade lämnat en flaska amarone-vin, eller..var det…? Hon väljer igen att se det som en kärleksfull handling. Vem det än är. Det smakar bättre då.

Elden från spisen och det röda vinet gör henne varm till kropp och själ, inga fiender finns längre. Hon sätter sig och skriver och hittar känslor hon trodde var borta. Hon går fram till spegeln, tar av sig tjocktröjan, sätter händerna i midjan och putar med brösten. Hon ser ju riktigt bra ut. Hon ler åt den insikten. Dricker ett glas vin till och går till sängs tidigt inför morgondagens resa till Klockarboda.

Anna tar bussen och nu ler hon till chauffören när hon frågar om busstider tillbaks. Det är samma chaufför som sist, men nu tittar han uppskattande på henne. Är det kanske han? Nej förresten, han är för gammal. Åtminstone nu då hon känner sig som högst 50 år.

Anna hittar en ursnygg röd långärmad blus och ett par svarta tights. Till det ett par långa glittriga röda örhängen. Expediten ler uppskattande när Anna tar på sig blusen och örhängena, och kommenterar att det är jättesnyggt och passar henne verkligen. Det säger väl alla expediter, men Anna tycker ändå själv att det är ett lyckat köp och är nöjd. Hon handlar mat och vin och champagne och åker tillbaks till stugan.

Åter i byn och i stugan, blir hon lite besviken. Ingen prästkrage! Han kanske har gett upp. Hon bestämmer sig nu för att bryta ensamheten och ge sig ut i byn och hälsa på folk för att eventuellt bringa klarhet i mysteriet med blommorna. Hon gör på detektivers vis och avslöjar inte något om prästkragarna till de hon pratar med.

Första besöket blir till mor Greta. Hon är snart 90 år. Hon blir glad när Anna kommer och bjuder förstås på kaffe och några mjuka mariekex. Greta berättar att det är så tyst i byn, jämfört med för tjugo år sedan. Det är några nyinflyttade ungdomar, men de ser man inte mycket av. Anna får ett litet hum om vilka som finns kvar i livet och i vilka åldrar de är.

Anna använder uteslutningsmetoden, och tar bort de som inte är potentiella karlar i hennes ålder. Hon besöker Kalle som har korna. Hon försöker att på ett diskret sätt fråga om han sett någon vid stugan. ”Nej du” svarar han” det är bara korna på åkern som är intresserade av ditt gräs, och jag har slagit gården med lie en gång.” Fast Jon-Lars oppi skogen, frågade när du skulle komma, han har alltid tyckt om marken din stuga står på, så se upp för han!”

Jon-Lars såg ju rätt bra ut, men var lite egen. Han tog över huset i skogen som enda arvinge när föräldrarna dött. Bor han ensam där? Nästa dag tog Anna på sig sina svarta tights och en röd tröja och gympaskor. Hon ville inte verka för angelägen. Hon begav sig iväg på cykel framåt eftermiddagen till Jon-Lars stuga. Dörren var stängd, inget liv syntes på gården. Hon går fram till ett fönster och kikar in. ”Vad vill du?” hon hoppar högt och förstår att det är Jon-Lars som kommer ut genom dörren.

”Jo, jag ville bara hälsa nu när jag är i stugan och ville se vilka som är kvar i byn.” Anna känner att något är fel, hon har klampat in på hans integritet. Han muttrar något om att, jo han är kvar och vill hon låna något så kan hon höra av sig, men då får hon vänta vid grinden. Anna tackar och cyklar hemåt. Han såg bra ut, med sitt vilda, svarta, lockiga hår. Han verkade inte intresserad, eller också är han blyg? Eller så har han något inne i huset som hon inte får eller vill se.

Anna kommer hem, låser upp och..då ligger det ytterligare en prästkrage på bordet! Det är inte Jon-Lars. Hon har nu undersökt alla möjligheter under några dagar utan resultat och känner att hon nu måste leva som hon tänkt. Hon samlar prästkragarna i vinflaskan, som till slut får bytas ut mot en vas för att få plats. Hon hittar blommorna på bordet, på verandan, en gång på dass och på sängen.

På dagarna skriver hon, som terapeuten sagt. Det kändes bra att gå i terapi under ett tag, men hon tycker inte att terapeuten kom fram till vad som skulle vara bra för henne. Anna hade ju berättat om stugan och om sin uppväxt, och om vad som var viktigt för henne. Så terapeuten greppade väl en livlina när hon inte kunde hjälpa mer. ”Du kanske ska åka till din stuga och skriva om ditt liv?” Ja, nu satt hon här, skrev och samlade blommor, och måste tillstå att hon mådde ganska bra. Men om det var skrivandet, eller naturen, minnena eller blommorna, det visste hon inte.

På nästa resa till samhället inhandlade hon rött nagellack, rött läppstift och ett par röda pumps med klack. På kvällarna klädde hon upp sig med svarta tights, röd sidenblus, röda örhängen och röda klackskor. Hon tog ett glas rött vin och skålade åt sin spegelbild. De rödmålade läpparna gav avtryck på glaset. Hon var mycket nöjd med den nya kvinnan hon såg i spegeln. Hon kände sig inte rädd mer. Hon njöt av livet, badade naken i sjön, cyklade runt i byn, drack vin och champagne på kvällarna. Anna skrev, men istället för memoarer, blev det en kärleksroman som hon tänkte kalla: ”älskar, älskar inte…”

Anna tog motvilligt på sig sina joggingbyxor och luvtröja när hon skulle ut i skogen, då det inte kändes som henne längre. Men hon förstod att gå bland kvistar och grenar med pumps och sidenblus inte var aktuellt. I stugan igen, bytte hon om till finare kläder och målade naglarna innan hon började skriva, för att komma i rätt stämning för romanen.

Sommaren led mot sitt slut. Anna städade ur stugan, packade ihop sina saker. Hon klädde på sig de fina kläderna och tänkte att hon kan nog gå i dom skorna till bussen. Vad skulle hon göra med alla prästkragar? Hon lämnar dom i en vas och bestämmer sig för att återkomma inom en inte alltför lång tid.

När hon går till bussen, kommer Jon-Lars och frågar om han ska skjutsa henne. Hon tackar ja, och ser att han tittar förtjust på hennes skor. Kan det ändå vara han? Nej, hon slår bort tanken, då det inte var möjligt med tanke på prästkragen på bordet, när hon var på hans gård. Hon tackar för skjutsen den korta biten till bussen och han ler. Karlar tänker, han kunde väl ha bjudit hem henne nån gång under sommaren!

En hel sommar senare kliver Anna in hos sin terapeut Stina Larsson. Stina ser att det är en ny Anna som kommer. De lumpiga, bekväma joggingkläderna är utbytta mot kvinnliga figurnära. Anna ler med sina röda läppar, slänger med det ny-slingade håret så att de röda örhängena glittrar till. Hon rättar till en av sina högklackade skor. Med ett självsäkert leende glider hon graciöst ner i fåtöljen. Då, ser hon en prästkrage i en smal vas på bordet. Som i trans hör hon terapeuten säga: ”Jag ser att du haft en bra sommar.”

En novell från min novellsamling: ”Novellfesten”. Glad sommar!

Britta

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s