”Vi jagar tid, säger vi i vår kultur. Det vi egentligen menar är att vi låter klocktiden jaga oss och att vi stenhårt inriktar oss på att försöka spara tid, till exempel genom allehanda tekniska finesser. Men det som du längtar efter har ingenting med klockan att göra. Det är din personliga, din upplevda tid som du vill ha lång. Det är den som du vill få gott om.” Dessa kloka ord är från Bodil Jönsson.

När jag sitter här i min stuga så har jag ju hur mycket tid som helst. Eller? Alltså jag har inte stressen ifrån stan att behöva städa hela huset, tvätta och byta gardiner så att grannarna ser att jag gör något. Att jag har tid att byta gardiner, även om jag hellre satt i soffan med en bok. Alla krav som gör att tiden krymper. Tiden som jag ville ha till annat. Men om jag inte bytte gardiner så skulle jag sitta i soffan och ägna tiden åt att tänka att jag ”borde”. Då fick jag ändå ingen tid. Stressen över vad andra ska tycka gör att vi står och stampar, klockan går och vi mår bara dåligt. Ett sätt att få det att funka bättre är: mindfulness. Men har jag tid att lära mig det?

Nej, här i stugan är det ingen som ser om jag städat. Dessutom är det en mindre yta än huset i stan. Ingen märker om jag borstat tänderna eller duschat. Desto bättre känns det på ”tvagardagen” då jag värmer vatten och tvättar mig i Guds natur. Dricker ett glas iskallt brunnsvatten och njuter. Men har jag hur mycket tid som helst? Klockan på väggen går och visar att det snart är lunchdags. Är jag hungrig? Ja, blir det vid den tiden. Men behövs en klocka för att veta det?

Jag har en god vän som också är författare och psykolog. Vi fann varandra som vänner, inget annat. Vi träffades en lunch i stan. Vi hade så mycket att prata om. Så visade klockan att jag skulle börja arbeta om en halvtimme och vi skulle behöva avbryta vårt möte. Då sa jag:” vi vrider tillbaks båda våra klockor och umgås en timme till.” Han som alltid hade ett anteckningsblock med sig tyckte det var så bra att han skrev upp det! Undrar om det finns med i någon av hans böcker.

Om vi gjorde så? Vad tror ni?