”Löftena kunna ej svika

Himmel och jord må brinna, höjder och berg försvinna, men den som tror skall finna, löftena de stå kvar.” En psalm som min mor som var kantor spelade. Bilden ifrån jul i Ivarsgården. Mor, far, Ramona och jag. Hur menade man? Löftena sviker inte! Vad är ett löfte? Att lova något. ”I nöd och lust tills döden skiljer oss åt” Men om det blir nöd och lusten finns någon annanstans? Måste man döda då? Att lova något är stort. När jag grät mig till en skepparkavaj av min mor, för att alla utom jag hade en (lögn). Då fick jag lova att alltid ha på mig mössa när jag gick på hockeymatch i Leksand. Självklart lovade jag det just då. Höll jag det? Gissa! Att göra ett statement: jag säger till mina kollegor på jobbet att jag inte äter kanelbullar längre. Nästa dag bjuder den ”elake” chefen på kanelbullar. Jag har ju sagt och lovat mig själv att inte äta dom. Dumt löfte! Med det vill jag ha sagt att lova inte för mycket inför 2021! Ett brutet löfte är så jobbigt. Jag vet och har brutit så många, varvid jag sjunkit ännu längre ner i den dåliga självkänslan. Kanske nästa bok:” brutna löften” . Dock lovade jag min mor att någon gång skrivs en bok, även om det tog över 60 år, så gjorde jag det. Kanske ska jag göra som Birgitta Backlund, plasta in boken och lägga på mors grav. Undrar vad hon skulle tycka? Kanske skulle hon bli ledsen över det hon inte visste? Jag önskar er alla skrivande, läsande, engagerande, fantastiska vänner ett helt nytt 2021 utan löften! Jo ett löfte: hör av dig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s