Jag känner en kvinna som behöver hjälp….

det är inte jag, visst behöver jag hjälp men det är inte jag…

Jag känner en person som gråter ibland… visst gråter jag någon gång men det, men det handlar inte om mig.

Jag har en bekant som har ont, jo jag har också ont, men det här är inte jag som har ont men ganska lika.

Jag känner någon som är anhörig till en cancersjuk, det är sant att det är jag också, men jag är inte så tyngd som den jag känner.

Jag vet en granne som oroar sig över en sons hälsa, du vet att det gör jag också, men grannen gör det mycket mer, jag klarar mig.

En jag känner förlorade en anhörig genom självmord, det gjorde jag också, men min sorgmantel har flugit iväg för längesedan så det så..

Hennes tårar rinner utanför min dörr, jag torkar och tröstar och mår bättre. Eller var det mina?

Varför är det så svårt att prata om sitt eget och så lätt att prat om andras och så lätt eller svårt att glömma?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s