Britta Ivarsson Possnert

Nutid möter dåtid, kärlek uppstod och Tempus föddes!

Alla ni som vet vad tempus är kan sluta läsa här! Whoops, det är ju alla! Okej, jag vet också, men skyller på dalmålet för att jag inte tillämpar tempus på rätt sätt i mina texter(!) Livet är ju nu och då och det blandas friskt i alla fall i min hjärna.

”Jag gick in genom den knarrande stugdörren, och nu känner jag värmen från vedspisen.” Så är det i Dalarna! Okej, jag kanske lever lite för mycket i hopp om att då var nu, att då ÄR nu?

Tempus, tempora tidsform är ett lingvistiskt begrepp för att beskriva tidsförhållandet mellan en händelse och den språkliga informationen om den. (Enligt Wikipedia)

Det fanns ingen information på dalmål (!) Tempo kan också betyda fart. ”Lite mera tempo om jag får be!” Kanske långsökt?

Varför allt detta drävel (dalmål) om tempus? Jo för att jag nu har ett avtal med ett förlag som är seriöst och inte vill ha dalmål i min roman. Så min första uppgift i redigeringsarbetet är att ändra tempus(😱)i hela romanen på c:a 250 sidor! Min skrivarhemlighet, som många redan känner till, är att jag bara skriver med höger hand och bara med ett finger! Föresten det kanske skulle stå med i baksidestexten? Det är ju en bedrift! Så..efter 90 sidor..aj, bilden! Men ska man äntligen komma ut med en bestseller så får det göra ont!

Jag sitter i soffan (nutid) och tänkte (dåtid) att jag ska skriva (nutid) om hur brasan brann i spisen. (Dåtid)

Undrar om jag inte går/gick under kategorin: handikappad författare, och kanske kan/kunde få stipendium för ”ett finger”-skrivande. Pust! Ni förstår nog inte, om ni nu läst hela inlägget, ni som vet vad tempus är, eller som inte ser det som ett problem!

Ha en fin skrivardag, eller inte!? Eller jo, vi dalfolk är vänliga. Skriv ni och bli publicerade, tänk inte på mig! Kämpar vidare! I raskt tempo, tills handen låser sig helt!