När insidan inte matchar utsidan

Överlevare

När det regnar i mitt inre, men solen skiner utanför mitt jag. Då blir jag ledsen, avundsjuk eller förvirrad. Det stämmer inte. På något vis känns det bättre när det regnar, när himlen också gråter. Det är allmänt grått och jag kan sjunka in i ledsenheten och glömma att jag känner ensamhet. Vi liksom gråter tillsammans. Solen kan vänta tills det känns varmt på insidan.

Därför är det också så bra med grupper där alla känner samma, sorgegrupper, anhöriggrupper, bipolärgrupper, hbtq-grupper. Samhörighet, gråta tillsammans, skratta tillsammans, lida tillsammans, glädjas tillsammans.

Jag vill inte förbanna solen, men sluta påminn mig.

Bara lite tankar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s