”Ett utrymme dom inte innehåller någon materia.” Till viss del stämmer det på mitt känsloläge, det är tomt. Men om jag suger på det ordet ett tag till så, nej tomt är det inte. Men ni vet ett tillstånd där man redan haft alla känslor, kärlek, värme, ledsenhet, ensamhet, ilska velat ha sönder glas. Och ändå har inget förändrats förutom att jag blivit uttömd och ja, där kom det, tom. Då befinner jag mig i ett vakuum. Men jag inser också att det kan förändras åt det bättre eller åt det sämre. Vakuum kan vara vila, men jag gillar inte när det är tyst. Till viss del kan det bero på min tinnitus. Om det är tyst hör jag ringandet i mitt högra öra. Därför vill jag inte heller stänga av reklamen på tv, vill ha ljud. Och i tystnaden hör jag mina tankar så högt att jag är rädd att någon ska höra dom. Vakuum kan vara räddning, men också något farligt. Jag försöker bestämma mig för hur jag ska förhålla mig till Vakuum. Vila låter bra, ska försöka, bara det inte blir tyst!