Med mig själv. Jag går över i mitt andra jags utsiktstorn och ser på mig själv.

Hur mår du? Bra, hur så? Är det verkligen bra? Alltså alla frågar men om jag säger dåligt så måste jag förklara. Så du mår dåligt? Usch vad jobbig du är, ja jag mår jävligt dåligt…men vänta innan du frågar vidare…jag har alltid haft huvudvärk och har just efter 60 år fått veta att jag har kronisk migrän. Så du menar att det inte är något speciellt som hänt, huvudvärken är vardag? Alltså benen värker och nattsömnen blir dålig, så jag sover dåligt för det. Annars så. Är du orolig för något? Vem fasen är inte orolig som världen ser ut och om Åkesson får bestämma, då… Men hur ser din nära värld ut, vad gör du om dagarna? Som de flesta, äter.. om jag hinner…tränar…om jag orkar…sover ibland…om jag ork….men gud vad du är frågvis. Jag förstår nu att du vill att jag ska bryta ihop, gråta och skrika och säga att jag just nu inte har kontroll mer än på om han har fått mat, medicin, om han har vaknat och…hjälp…Jag ser att du ler ett bekräftande leende. Du fick rätt, jag mår inte bra…men vad ska du göra åt det? Jag tror jag går tillbaks till mitt torn.