för den är mörk och farlig, och du vill inte vara där. Egentligen så är det ingen dröm, det är bara så som det är. Täcket är tungt och känns som vore det av bly. Det värker i benen och jag hör hur han brottas med demonerna, men jag kan inte hjälpa honom för täcket är tungt. Måste han ha det så jobbigt och måste jag vara så trött? Ska jag ta bort det tunga täcket eller bara lyssna? Mörkret ska kännas skönt och vilsamt, men det är skrämmande just nu. Hur ska vi orka? Imorgon känns det nog bättre och jag ska ha ett samtal med mig själv för att kolla dagsformen. Och gå på mammografi, för att skingra tankar. Konstigt sätt att skingra tankar på. Nu är det tyst ett tag och jag hoppas att sömnen kommit till honom. Kom in i min natt och håll min hand.