Nej det stämmer inte. Om jag är väldigt glad över till exempel att ha skrivit en bok och sitter ensam i en stuga och gläds och firar, så är det fint. Men om jag går ut på trappan och tar emot folkets jubel och delar med mig av glädjen, så visst blir det dubbel glädje.

Men om jag har sorg över något, kanske över förlorad tid i livet och inte berättar om det för någon, så är det tungt. Om jag då delar sorgen med andra som kanske också har haft sorg, så blir det ju inte dubbel sorg, tvärtom. Sorgen minskar.

Ja vad vill jag säga med detta? Att jag behöver er alla, även om jag nu är i min stuga ensam för att lyssna till min själ och andas in så mycket Borgesdoft att jag nästan ramlar omkull. Jag försöker att inte känna dåligt samvete över att vara här och vara stolt över min bok. Hur svårt är inte det, känslorna krockar i kroppen. Ledsenhet över att vi blivit överkörda av sjukdomen och glädje över romandebut. Det gör ont. Men nu ska jag bara andas.