Om något går..över, då går man förbi det onda. Det hjälper inte, man måste igenom det, inte gå över det. När den lilla pojken ramlar och slår sig och sitter på marken med blödande knä, säger mamman:” det gick bra!” I helsike heller det gick inte bra, han slog ju sig. Sen säger hon: ” det går över” Just då vill han inte höra det, han vill ha medhåll i smärtan, höra att det är okej att ha ont.

”När man går igenom ett helvete, så fortsätt gå.” Man måste tillåta sig att känna smärtan, för att kunna komma igenom och ut ur elden.

När jag hade fått missfall, så sa läkaren: ” det var ett helt normalt missfall”. Redan där var det ju fel. Han fortsatte:” du är helt frisk” (och kan bara gå hem och..det sa han inte, men det menade han och log) Jag tog med mig hans leende och när folk sa att de beklagade, så sa jag: ” det var helt normalt, jag är frisk” och log. Efter två veckor hade jag fruktansvärd huvudvärk och sökte läkare. Jag sa:” jag tror jag har bihåleinflammation ” Men då sa den kloka doktorn som hade läst psykiatridelen i utbildningen:” jag ser vad du gått igenom och du kan få samtalsstöd eller något lugnande” Jag gick därifrån och sörjde förlusten av ett barn, och min huvudvärk trappades successivt ut utan tabletter och samtal. Smärtan hade inte gått över, jag blev bekräftad och jag gick igenom smärtan och kom ut och det blev tomt och tyst. Men jag hade läkt.

Det går bara inte över…