Vi försöker igen, tystnad…tagning…

Det kommer ingen in på scenen, det spelar ingen roll hur många gånger jag säger tagning, det är bara tystnad…

Jag låser upp dörren, kliver in i vårat….mitt hem. Jag hänger av mig jackan, sparkar av mig bootsen, ställer ner weekend-väskan med en duns…tystnad…scenen är tom…fåtöljen är tom, jag måste kissa och blir glad av spolljudet på toaletten och förvånas över vad som är viktigt just nu. Då går något sönder, inte en vas, inte en tallrik, nej vem bryr dig om sånt…mitt hjärta går sönder och tårarna letar sig ohämmat fram ur ögonen och det går inte att få stopp…

Men hallå, vill någon veta hur jag haft det på kryssningen? Jag irrar runt i huset och letar bortom tystnaden, jag fryser, men vem bryr sig, tystnaden omger mig…tårarna sköljer bort realistiska kloka tankar, de sköljer bort allt kärleksfullt runtomkring, en gardin av tårar avskärmar mig från Världen..

Tystnad…tagning…

Jag behövde tystnaden, när jag insåg det kunde jag möta smärtan och tagningen kommer när den behagar utan min kontroll, det är det läskiga…