Hur släpper man det som är tungt? Skrev en gång att jag packade fickorna fulla med negativa tankar och begav mig ut på en promenad. Sedan släppte jag ut dom så dom landade mjukt i mossan, och stegen blev lättare. Jag mötte en gammal dam och hälsade och sa att hon hade fin kappa. Hon blev glad och jag mådde bättre.

Nu är det ju så att fickorna fylls på igen, och nu orkar jag inte gå ut och gå. Hosta och lock för öronen hindrar mig och ger mig en massa negativa tankar. Men om jag tar av mig jackan med fickorna, försvinner tankarna då? Nej, de måste landa på ett bra ställe för omhändertagande för att kunna släppa taget om mig.

Men nu finns förstås pennan! Hur kunde jag glömma det! Jag kände att jag begravde pennan när jag begravde min man. Men han skulle inte ha velat att jag slutade skriva. ”Himlen är oskyldigt blå, och Siljans vatten är iskallt…” nu är anhörigboken på gång. Och intervjun till Bodabygden sommarnummer är klart! Och idag måste jag förbereda för maratonläsningen med Fåröakademien i september.

Så är dom negativa tankarna borta? Nej, men har distraherat mig ett tag med att skriva.