Familytime i Nerja!

De flesta har första januari som dagen då man lovar och önskar sig ett bättre liv. Jag har första maj! Det är dagen då livet kan förändras utifrån vad som bestäms, som lovas och som önskas, ger oss hopp.

Vad önskade jag och Göran oss för våran familj? Min önskan när jag fyllde 50 år, var att alla skulle på en resa. Det blev till Jonas o Mariannes hus i Nerja. En önskan om att vara tillsammans, att känna att vi var en familj. Att njuta av livet, maten och varandra. Vi kände hopp!

Men var det sol och upplevelse vi ville ge våra barn? I stunden, ja. Men vi ville att de skulle växa upp till en trygg värld, där allas rättigheter respekteras. Där hoppet fanns. De skulle bli ansvarstagande människor. De skulle vara ett stöd för varandra när vi inte fanns. Oj vad mycket vi förväntade oss och kärleken till dom styrde oss.

Idag vet jag att vi lyckats med det! Men hur blev det med resten av världen? Hur stor respekt har soldaterna för varandra i kriget? Hur blev det med miljön? Vem lyssnar? Och hur har det gått med cancervården? Anhörigvården? Hoppet!

Jag har sålt huset och jag har hittat drömlägenheten i min lilla nära värld. Och sönerna har blivit kärleksfulla medborgare med ett ansvar. Men om jag tittar längre bort, mot horisonten, så ser jag mörkret. Men jag kan välja att titta här jag står och njuta i solen. Men hoppet måste jag ha, annars stannar världen!

Upp till kamp idag för en meditativ, kärleksfull värld dom känns som en utopi, men som håller oss kvar i solen.