Brittas tankerum

Om du vore här skulle jag ta fram våran födelsedags bricka, kaffe o kaka rosor och en present. En sån där onödig sak som du tackade för, men som du inte behövde. Jag skulle sjunga en trudelutt och ge dig en kram. Åh vad jag saknar dig ibland, nästan jämt. Vardagspratet som Amelia Adamo sa. Det saknar jag. Oron för de i familjen som mår dåligt, var lägger jag den? I tankerummet utan svar.

Nej nu vill jag bara att du har det bra och att du ringer nån gång?! Eller inte. Idag har Gabriel och jag satt 20 röda rosor på en kall grav och hoppas du ser det, för det var jobbigt att pulsa på oplogad kyrkogård! Gabriel sa att han älskade vintern precis som du. Han minns när vi åkte skidor i spåren på Granbergets topp i Leksand med snötyngda granar och sol från en blå himmel.

Göran, vi möts i ett annat rum! Och var inte orolig för oss, vi har varandra❤️🌹

Är 2025 värt en kröning? Knappast. Ett rätt så mörkt år, så mörkt att man inte såg vem man satte kronan på! I blindo utsågs ledare utifrån hör högt de skrek. Jag skrev en bok som heter: ”Bruten pakt”, den som blev till av folket 2025 heter: ”brutna löften”. Nu tycker ni att jag låter lite väl dyster, ni har sant att jag är dyster. Men det är värre än så! Jag menar främst världsläget. Jag känner mig relativt trygg i min lägenhet, men utanför darrar världen, det är halt och mina icebugs hjälper inte!

Personligen har jag haft en del förluster och sorgetimmar som jag lagt i mitt tankerum. De jag trott varit mina vänner var inte det. Men att vara selektiv är en förmån när man levt så länge. Att fokusera på det bra som finns i mitt liv, och det är mycket och lyser upp i mörkret. Mina fina söner med familjer och några nära vänner är värda guldkronor.

Vad lärde jag mig av förra året? Att det är svårt att ”störa”, att det är svårt att fråga, att det är svårt att rensa avlopp, att huvudvärken är kvar. Att elen är dyr, att det bara är jag som skickar julkort (nästan). ”Tantvarning”, eller hålla kvar vid traditioner. Att kroppen inte är lika, att grannar springer i trappan och jag tar hissen😱skyller på packning att bära (inget i ryggsäcken) pinsamt! Är jag pinsam? Är jag gammal? Hur långt har jag kvar? Alltså i steg räknat? Nu blev ni nervösa va? Tanken har funnits, men nu väljer jag steg!

Jag vill kröna 2026 genom att gå på gym 2-3 ggr i veckan (som jag alltid gjort?!).

Slutredigera romanen: ”I hans frack”, kl.14-17, varje dag i januari (utom fredag).

Skicka till förlag i slutet av januari.

Hoppas på release under våren.

Promenad de dagar jag inte gymmar.

Visa kärlek till de som förtjänar det och det är många❤️

Kröningen klar!

Hela hennes trygga värld fanns innanför det rödmålade staketet på Ivarsgården. Kärlek trygghet, vuxna som lyssnade. När hon skrev sagorna handlade de ofta om utanförskap, funderingar om livet, hur djuren hade det i skogen och varför man skulle hugga ner en gran som sen fick dö?

Förberedde hon säg på livet utanför, hjälpte henne omsorgen från hemmet?

Sagan är inte slut, orden och tankarna fortsatte i mitt ”tankerum”, och det har blivit tre böcker. Hela livet består av relationer av olika slag. Vi har relationer till föräldrar syskon, vänner, grannar, kollegor.

Jag har alltid uppmuntrat mina patienter att skriva om svåra saker som de inte kan berätta om. Jag tror inte på att man ska bära historien ensam. Flytta den från själen till papperet.

Jag vill tacka alla fina författarkollegor i nätverket Sverigeförfattarna för kloka råd och kreativa möten. Framförallt vill jag tacka Pia Davidsson och Birgitta Backlund som gett mycket kärlek. Vårat samarbete började med att jag vann en novelltävling: ”just nu har jag och min man en kris, men han vet inte om den”, 2018. Sedan har det varit högt och lågt och många skratt och trevliga möten. Tack 🙏

I skuggan av allt det roliga såg jag inte att vi på andra plan hade helt olika värderingar i livet. Jag är glad för dom år vi hade ihop, men nu måste jag tyvärr avsluta detta samarbete. Jag fortsätter på den väg som jag känner mig hemma i. Men jag hoppas att de som fortfarande vill vara min vän, kan vara det. Jag hoppas också att vi ses i skrivartankar 2026✍️📚Tack för mig

bara britta❤️

”Marilyn Monroe!” säger han högt med en skrovlig röst och ler brett. Jag står vid busshållplatsen, ler tillbaks och skakar på huvudet. Jag förstår ju att jag inte är hon, eller ens ser ut som hon. Men han ser något annat och fortsätter att le i sin värld.

Då jag arbetat i 40 år med dom som lever i hans värld, så förstår jag utan att dömma. När han kliver på samma buss som mig, så ropar han ”hola” till några ungdomar. Han såg nog att någon var från Latinamerika. De skrattar och jag vill på något vis skydda honom. Han ser.

När jag arbetade på en sk ”stormavdelning” där de flesta patienterna var mycket sjuka. Då en del psykotiska patienter kunde bli våldsamma, så skulle jag byta avdelning när jag var gravid. Tänkte ändå att när jag var i andra månaden syntes det inte än. Då kliver den sjukaste kvinnan som aldrig pratade fram till mig och sa:”du väntar barn ”. Jag kunde inte röra mig, och fick flytta nästa dag. Hon såg det andra inte såg. Hon hade andra förmågor.

Tänker att ungefär som rullstolsbundna som inte kan gå, blir starka i armarna. Blinda blir bra på dofter och känsel.

Jag skulle spela Fia med en psykotisk patient. Vi hade så fin kontakt. Så sa han:” jasså du gav mig den gula färgen, yellow, to yell, att skrika.” ”Men oj,” sa jag” jag tänkte inte så!” Han ler och säger: ” nej jag vet.”

Jag fick lov att gå på bio med honom, även om övriga var tveksamma. De gav honom så mycket medicin, i sin egna oro, att han sov hela filmen! Zorba på Fyrisbiografen. Jag var ledsen för hans skull. Han var så klok, men levde i en annan värld som de flesta inte kan förstå.

Jag känner mig priviligerad att ha fått ta del av så många människors olika världar. Ibland lite skrämmande, men som med mörkret, om du går in i mörkret är det inte lika skrämmande. Jag blev inbjuden och historierna kom till mig.

Marilyn Monroe?! I hans värld var jag det.

Svep kappan hårt om Dig och dra ner hatten över öronen. Det gäller att vara rustad med bra skor, varm kappa och en bra vindtålig hatt.

Vi visste att vinden skulle komma, ändå förvånas vi över dess styrka.

Högervinden är brutal och lämnar bara olycka, okrattade gångar, vissna löv efter sig. Att tro att vinden ska mojna till vintern, är att förneka kraften.

Jag lägger till en varmare mössa och icebug-skor för att fortsätta stå stadigt och tro på att vinden byter riktning!

Glad höst alla, men glöm inte kappan🍁

Med tilltro till Världen och en massa kärlek i ryggsäcken begav jag mig iväg från lilla trygga Leksand. Ändrades min uppfattning på resan genom livet? Självklart gjorde den det, till exempel synen på män som gjort mig illa. Och att alla inte är att lita på och att många vill förstöra det fina vi har. Men kärleken hemifrån vann och jag gick hel ur det och tyckte att mor och far haft rätt.

Idag är Världen ur led på många sätt. Diktatorer som styr och lurar oss att tro på det goda, men som blir vinning på det ondas sida. Förnekelse av fakta. Hur blev det så här?

Då kommer min fråga åter: är det viktigt att hålla dig till din ideologi? Jag tror det, och det innebär att man stärks i det man tror på. Det fria ordet…Det fria lyssnande. Jag väljer, och jag väljer att ta avstånd från det jag inte tror på, efter att ha lyssnat, läst. Vi måste stå upp för det vi tror på. Endast då kan förändring ske. Endast då är vi tillfreds med oss själva.

Jag fortsätter mitt författande och blandar inte in politik. Vi möts över texterna, lite skadskjuten.

bara britta