Brittas tankerum

Hela hennes trygga värld fanns innanför det rödmålade staketet på Ivarsgården. Kärlek trygghet, vuxna som lyssnade. När hon skrev sagorna handlade de ofta om utanförskap, funderingar om livet, hur djuren hade det i skogen och varför man skulle hugga ner en gran som sen fick dö?

Förberedde hon säg på livet utanför, hjälpte henne omsorgen från hemmet?

Sagan är inte slut, orden och tankarna fortsatte i mitt ”tankerum”, och det har blivit tre böcker. Hela livet består av relationer av olika slag. Vi har relationer till föräldrar syskon, vänner, grannar, kollegor.

Jag har alltid uppmuntrat mina patienter att skriva om svåra saker som de inte kan berätta om. Jag tror inte på att man ska bära historien ensam. Flytta den från själen till papperet.

Jag vill tacka alla fina författarkollegor i nätverket Sverigeförfattarna för kloka råd och kreativa möten. Framförallt vill jag tacka Pia Davidsson och Birgitta Backlund som gett mycket kärlek. Vårat samarbete började med att jag vann en novelltävling: ”just nu har jag och min man en kris, men han vet inte om den”, 2018. Sedan har det varit högt och lågt och många skratt och trevliga möten. Tack 🙏

I skuggan av allt det roliga såg jag inte att vi på andra plan hade helt olika värderingar i livet. Jag är glad för dom år vi hade ihop, men nu måste jag tyvärr avsluta detta samarbete. Jag fortsätter på den väg som jag känner mig hemma i. Men jag hoppas att de som fortfarande vill vara min vän, kan vara det. Jag hoppas också att vi ses i skrivartankar 2026✍️📚Tack för mig

bara britta❤️

Peace love and understanding

Peace love and understanding

De ser det vi inte ser

”Marilyn Monroe!” säger han högt med en skrovlig röst och ler brett. Jag står vid busshållplatsen, ler tillbaks och skakar på huvudet. Jag förstår ju att jag inte är hon, eller ens ser ut som hon. Men han ser något annat och fortsätter att le i sin värld.

Då jag arbetat i 40 år med dom som lever i hans värld, så förstår jag utan att dömma. När han kliver på samma buss som mig, så ropar han ”hola” till några ungdomar. Han såg nog att någon var från Latinamerika. De skrattar och jag vill på något vis skydda honom. Han ser.

När jag arbetade på en sk ”stormavdelning” där de flesta patienterna var mycket sjuka. Då en del psykotiska patienter kunde bli våldsamma, så skulle jag byta avdelning när jag var gravid. Tänkte ändå att när jag var i andra månaden syntes det inte än. Då kliver den sjukaste kvinnan som aldrig pratade fram till mig och sa:”du väntar barn ”. Jag kunde inte röra mig, och fick flytta nästa dag. Hon såg det andra inte såg. Hon hade andra förmågor.

Tänker att ungefär som rullstolsbundna som inte kan gå, blir starka i armarna. Blinda blir bra på dofter och känsel.

Jag skulle spela Fia med en psykotisk patient. Vi hade så fin kontakt. Så sa han:” jasså du gav mig den gula färgen, yellow, to yell, att skrika.” ”Men oj,” sa jag” jag tänkte inte så!” Han ler och säger: ” nej jag vet.”

Jag fick lov att gå på bio med honom, även om övriga var tveksamma. De gav honom så mycket medicin, i sin egna oro, att han sov hela filmen! Zorba på Fyrisbiografen. Jag var ledsen för hans skull. Han var så klok, men levde i en annan värld som de flesta inte kan förstå.

Jag känner mig priviligerad att ha fått ta del av så många människors olika världar. Ibland lite skrämmande, men som med mörkret, om du går in i mörkret är det inte lika skrämmande. Jag blev inbjuden och historierna kom till mig.

Marilyn Monroe?! I hans värld var jag det.

Svep kappan hårt om Dig och dra ner hatten över öronen. Det gäller att vara rustad med bra skor, varm kappa och en bra vindtålig hatt.

Vi visste att vinden skulle komma, ändå förvånas vi över dess styrka.

Högervinden är brutal och lämnar bara olycka, okrattade gångar, vissna löv efter sig. Att tro att vinden ska mojna till vintern, är att förneka kraften.

Jag lägger till en varmare mössa och icebug-skor för att fortsätta stå stadigt och tro på att vinden byter riktning!

Glad höst alla, men glöm inte kappan🍁

Med tilltro till Världen och en massa kärlek i ryggsäcken begav jag mig iväg från lilla trygga Leksand. Ändrades min uppfattning på resan genom livet? Självklart gjorde den det, till exempel synen på män som gjort mig illa. Och att alla inte är att lita på och att många vill förstöra det fina vi har. Men kärleken hemifrån vann och jag gick hel ur det och tyckte att mor och far haft rätt.

Idag är Världen ur led på många sätt. Diktatorer som styr och lurar oss att tro på det goda, men som blir vinning på det ondas sida. Förnekelse av fakta. Hur blev det så här?

Då kommer min fråga åter: är det viktigt att hålla dig till din ideologi? Jag tror det, och det innebär att man stärks i det man tror på. Det fria ordet…Det fria lyssnande. Jag väljer, och jag väljer att ta avstånd från det jag inte tror på, efter att ha lyssnat, läst. Vi måste stå upp för det vi tror på. Endast då kan förändring ske. Endast då är vi tillfreds med oss själva.

Jag fortsätter mitt författande och blandar inte in politik. Vi möts över texterna, lite skadskjuten.

bara britta

Är det synen, det vackra som får oss att tro att vi inte känner något annat? Trädet skulle inte falla och jag vill ha det kvar så länge som möjligt. Så skickar kusinen en bild…en stor gren har fallit, men Boden klarade sig och jag fick del-vis rätt?! Är det viktigt att ha rätt? Att hålla kvar det vackra även om en fara lurar?

Igår träffade jag min lektör över ett glas ”Robert”- vin (från Lännabryggeriet). Hon frågade om jag var påverkad av årsdagen, alltså 10 oktober, tre år sen Göran dog. Nej, inte på ett jobbigt sätt, mest för barnen. Sen pratade vi om boken som handlar om honom. Solen sken och jag begav mig glatt iväg till graven. Låter konstigt förresten!

Vem lurade jag, eller ville jag att det vackra skulle vara kvar? Precis som när en läkare sa att jag haft ett normalt missfall, och på det sättet tog ifrån mig förmågan att känna den jobbiga sorgen. Den här gången var det jag själv som tog bort mig själv.

Hur slutade dagen? Vad tror ni som känner mig, eller ni vet ni som känner mig bättre än jag själv.

Huvudvärk gånger 100! Ändå sovit i förnekelsens lakan och ser nu fram emot teatern: ”Republiken Lycka” med dalavänner!

tog luften slut. 9 oktober 2022. Det hade blivit kväll, min bokrelease var dagen innan. Det doftade underbart från alla blommor jag fått. Skumpaflaskorna på bordet, lyckönskningar på kort, lycka i luften.

Hans fötter var blåa en bit upp på benen. Vi mätte syreupptagningen som var under 60, han märkte inte att vi mätte. Vi sa ovanför hans huvud: ” imorgon ringer vi doktorn”. Jag nickar och tänker att om jag varit ensam med honom hade jag ringt efter ambulans.

Hans luft tar slut. Första gången han inte kan gå själv med rollatorn till rummet. Vi två formligen bär honom till rummet och de andra sönerna ser med sorg på ifrån soffan. De ser hur ett liv är på väg ifrån oss.

Vi säger godnatt och det är det sista vi säger till honom. Vi visste inte att det var ett avsked, även om vi skulle kunnat förstå det. Hans sista timmar i livet och vi var där och han fick dö hemma ❤️